Hoppa till sidans innehåll

Följ sidan "Om Fäktning"

Fyll i namn och e-postadress nedan för att följa denna sida. Ett e-postmeddelande kommer då att skickas till dig när något nytt publiceras på sidan.

Om Fäktning


Grundinformation om fäktning.

 

Välkommen till Lidingö Fäktklubb

Syftet med denna information är att du skall få en grundkunskap om fäktning – en slags fäktningens allmänbildning. Utifrån det du lär dig här hoppas vi att du kommer att ha större utbyte av ditt engagemang inom fäktsporten, oberoende av om du är aktiv fäktare eller engagerad förälder.

 

Fäkthistoria

Fäktkonsten är mycket gammal och övningsfäktning med svärd finns dokumenterad från bland annat antikens Egypten, Grekland och Rom.

 

När eldhandvapnen började komma i bruk under 1500-talet minskade de blanka vapnens betydelse för krigföringen. Istället blev fäktning och de olika hugg- och stickvapnen i Europa alltmer ett uttryck för vissa kulturellt betingade värderingar som fick ett uttryck i duellväsendet – manlighet, heder, ridderlighet och mod.

 

Det är när Per Henrik Ling får tjänsten som fäktmästare vid Lunds universitet 1805 som Sverige, som en av de första nationerna, sätter fäktningen i gymnastikens och idrottens tjänst. Ute i Europa rasar Napoleonkrigen, duellerandet med värja och sabel ökar i betydelse. Ling är dock inte intresserad av att utbilda några duellanter, han inreder sin fäktsal med ribbstolar och bygelhästar och undervisar i fäktning jämsides med utvecklingen av det som så småningom blir hans fristående eller svenska gymnastik. Duellen som huvudändamål för fäktning är därmed avförd från dagordningen i Sverige.

 

Det är naturligtvis inte för att utbilda tävlingsidrottare som fäktning och gymnastik blir en viktig sysselsättning under 1800-talet. Krigsmaktens styrka och de manliga medborgarnas förmåga att försvara sitt land är huvudsyftet med fysiska aktiviteter. Det skall dröja fram till århundradets slut innan idrott för nöje och tävlan får sitt genomslag. Då ligger dock Sverige, tack vare sin tradition inom gymnastik och fysisk träning, relativt långt fram. Det är ändå inte den exercisliknande fäktträning som Lings efterföljare bedriver som lockar fäktare runt sekelskiftet 1900. Man vill tävla och följa fäktningens sanna väsen – att sätta stöten utan att själv bli träffad. Med bildandet av Föreningen för Fäktkonstens Främjande i Stockholm 1901 får svensk fäktning sin första riktiga fäktklubb, inriktad på att anamma undervisningen i Europas stora fäktnationer. 1904 bildas Svenska Fäktförbundet, två år innan fransk fäktning, som dittills sorterat under krigsministeriet, får motsvarande organisation. Det internationella fäktförbundet bildas 1913.

 

Fäktning har funnits med vid varje olympiskt sommarspel sedan de moderna spelens födelse 1896. I förhållande till antalet fäktare har Sverige haft stora framgångar i olympiska spel och på världsmästerskap. Särskilt två årtionden, 1930-talet och 70-talet, var extra framgångsrika. Trots att man enbart tog medalj i herrvärja låg Sverige i slutet på 70-talet 6:a i medaljligan för VM, bara stora fäktnationer som Frankrike, Italien, Ungern, Sovjet och Polen låg före.

 

Namn som många minns från den tiden är: Carl von Essen, Rolf Edling och Johan Harmenberg. Dominansens tid är förbi men Sverige hävdar sig fortfarande bra på de internationella arenorna. På senare år är det framför allt vårt damlandslag som lyckats bäst med att hålla den stolta traditionen vid liv.

 

De olika vapnen

 

Florett

Floretten med sin fyrkantiga klinga skapades under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet. Den kom att användas i undervisningen inför duellen. Konventionerna och den begränsade träffytan gjorde utövandet något säkrare och uppmuntrade en allsidig teknisk utveckling. Den klassiska florettfäktningen utvecklades i Frankrike. Floretten var det första vapen som kvinnor fick tävla i. Damflorett blev en OS-klass 1924. Elektrisk bedömning i florett introducerades 1954.

 

Floretten är ett stickvapen. Bålen (allt förutom huvud, armar och ben) är giltig träffyta. På tävlingar och träningsmatcher används elektrisk bedömning där spetsen ska tryckas in med ett tryck som överstiger 500 gram för att en stöt ska markeras. Floretten är ett konventionsvapen, det vill säga att det finns regler om prioritet (konventioner) som bestämmer vem som ska få poängen om båda träffar. Så har till exempel en attack prioritet framför en motattack och om attacken blivit parerad har riposten (svarsstöten) prioritet framför en fortsättning på den ursprungliga attacken.

 

Värja

Värjan kom i bruk som vapen i de dueller som på vissa håll i Västeuropa var populära. Duellvärjor från 1700-talet har i stort sett samma utseende som dagens tävlingsvärjor, där klingan är karakteristiskt triangulär i genomskärning och med en tydlig ”blodskåra” på ovansidan. Den grundläggande tekniken för klassisk värjfäktning utvecklades i Frankrike och Italien under slutet av 1800-talet och 1900-talets första år. OS 1996 i Atlanta var första olympiska spel då damvärja ingick i programmet. Elektrisk värjbedömning infördes i början av 1930-talet.

 

Värjan är ett stickvapen där hela kroppen är träffyta. På träning och tävlingar används elektrisk bedömning där spetsen ska tryckas in med ett tryck som överstiger 750 gram för att en stöt ska markeras. På värja är det den som träffar först som får stöten. Om båda fäktarna träffar inom loppet av 1/25 sekund (40 ms) så blir det dubbelstöt och en poäng till var och en av fäktarna.

 

Sabel

Huggvapen hade en militär användning vid strid till häst och sabeln har sitt ursprung från kavallerisabeln. I Italien under mitten av 1800-talet startade en utveckling mot dagens sabelfäktning som spred sig till Centraleuropa. Ett känt namn är den italienske fäktmästaren Luigi Barbasetti som under perioden 1895-1914 utbildade 600 fäktmästare vid den österrikiska militära fäktskolan i Wiener Neustadt. Damsabel togs in på OS-programmet för första gången 2004. Elektrisk sabelbedömning infördes i slutet av 1980-talet.

 

I sabel är det tillåtet att både hugga och sticka. Hela överkroppen ovanför midjan är giltig träffyta. Även sabeln använder elektrisk träffmarkering men det finns ingen gräns för hur ”lätt” man får träffa. Precis som floretten styrs sabeln av konventioner som bestämmer vem som har prioritet i det fall att båda fäktarna träffar.

 

Fäktsportens etik

 

Värderingar inom svensk fäktning

Svenska Fäktförbundets vision handlar om att vi ska vara en framgångsrik nation sportsligt samtidigt som vi ska kunna erbjuda en bra verksamhet till alla som vill engagera sig i fäktning.

 

De värderingar som lyfts fram är ”nytänkande, hederlighet, gemenskap, glädje och tradition.”

 

I programdokumentet Fäktningen inför framtiden som antagits av Svenska Fäktförbundets årsmöte beskrivs målsättningarna för ungdomsfäktningen;

 

”Fäktningen skall vara en motionsform för ungdomar oavsett kön eller bakgrund, vilken skall ge dem en möjlighet att, efter individens möjligheter och behov, utvecklas såväl fysiskt som mentalt.

Grunden för föreningsarbetet är att det finns utrymme för de ungdomar som vill ha fäktning som en rolig sport och motionsform och som senare kanske vill starta en mer elitbetonad träning och tävling.

Målet är att få allt fler ungdomar att växa med fäktningen för att efter ungdomsåren fortsätta med idrotten antingen som motionär eller som tävlingsfäktare.

Det långsiktiga syftet med ungdomsarbete skall vara att skapa förutsättningar för att få en bredd inom svensk fäktning, vilken i sin tur kan generera svenska seniorfäktare i världsklass.”

 

Att idrotten ska vara öppen för alla understryks också av Riksidrottsförbundet i deras idéprogram Idrotten vill:

 

”Vi utformar vår idrott så att alla som vill, oavsett nationalitet, etniskt ursprung, religion, ålder, kön eller sexuell läggning samt fysiska eller psykiska förutsättningar, får vara med i föreningsdriven idrottsverksamhet.”

 

Fäktarens etik

För fäktaren hamnar de etiska frågorna i hög grad om det egna beteendet gentemot motståndaren men även gentemot domaren och, på högre nivåer, gentemot publiken.

Intrycket av värderingarna inom fäktsporten är att sportslighet och rent spel står högt i kurs och att detta tydligt präglar utövarnas uppträdande.

 

Fäktreglementet ställer krav på att alla matcher ska ha en ”ridderlig och lojal karaktär” och föreskriver hälsning före och efter matchen. För de som uppträder illa eller försöker fuska väntar bestraffningar.

 

Det är också lätt att hitta belägg i verkligheten för rent spel. På en tävling under OS-kvalet inför OS i Aten 2004 erkände den framgångsrike svenske värjfäktaren Peter Vanky att den stöt som domaren dömt ut och som skulle inneburit seger i matchen i själva verket suttit i hans eget ben. Vanky förlorade istället matchen, slogs ut ur tävlingen och missade sedan att kvalificera sig till OS med liten marginal. Däremot belönades han med det årets Fair Play Trophy av IOK.

 

Även om kanske inte alla fäktare skulle ha den moraliska styrkan att göra som Peter Vanky i situationen ovan råder det ingen tvekan om att han handlade i linje med värderingar som omfattas av majoriteten av fäktare. Att medvetet fuska genom att ta emot en stöt som inte träffat motståndaren är inte acceptabelt enligt fäktsportens värderingar.

 

För barn och ungdomsfäktningen i Sverige finns ett tydligt arbete med etikfrågor. Detta har sitt ursprung dels i skrivna måldokument som till exempel Fäktningen inför framtiden och kriterierna för SvFF:s fäktmärken, dels i en stark tradition av fokus på artighet och fostran i fäktutbildningen.

 

Säkerhet

 

Säker för sig själv och andra

1. I syfte att skapa en säker miljö är det viktigt att eleverna får en förståelse för fäktsäkerhetens betydelse och lär sig alla moment som har betydelse för säkerheten så att de kan sätta på sig utrustningen själva och uppträda på ett säkert sätt.

 

2. När man inte fäktar ska vapnet hanteras med stor försiktighet. Spetsen ska hållas mot marken och det är absolut förbjudet att rikta vapnet mot någon annan som inte har fäktutrustning inklusive mask på sig. Den största risken är faran för ögonskador.

 

3. Instruktören delar ut vapen till gruppen när de ska användas och samlar in dem efteråt och det är inte tillåtet att på eget initiativ ta ned ett vapen utan uppsikt från instruktören. 

 

4. All matchfäktning måste ske med fullständig utrustning. Utrustningen ska också vara korrekt påtagen, helt knäppt, handskkragen ovanpå ärmens ände och halsen skyddad av västens krage.

 

5. Masken är speciellt viktig. Den ska vara i god kondition, ha god passform och vara utrustad med ett nackband som tillsammans med plösen hindrar den från att trilla av. 

 

 

En första introduktion till fäktningens regler

All idrott bygger på regler och det är regler som gör idrotten spännande, utmanande och rättvis.

 

Organiserad idrott har skrivna regler. Dessutom finns i all idrott även oskrivna regler, sådana som bygger på den specifika idrottens etik, etikett, traditioner och bedömningspraxis.

 

Fäktningens regler finns i det internationella fäktreglementet. Dessutom finns vissa specifika svenska regler i SvFF:s Tävlingsbestämmelser (TB).

 

Nedanstående text är ett försök att ge en mycket översiktlig introduktion till fäktningens regler. Den är på inget sätt heltäckande, den tar inte upp alla undantag och den kan inte tillnärmelsevis anses tillräcklig för den som vill lära sig fäktningens regler. Men den är en bra första början.

 

Pisten

Banan man fäktar på heter pist, från franskans piste. Denna är 14 meter lång och 1,5-2,0 meter bred. På pisten finns en mittlinje (utan funktion), två stycken gardlinjer från vilken fäktarna startar efter varje stöt, två bakre begränsningslinjer samt två varningslinjer som enbart finns för att ge fäktarna en visuell signal om att det är två meter kvar till bakre begränsningslinjen.

 

Vad händer om man kliver utanför? Jo, om man går utanför sidlinjen (om så bara med en fot) ska domaren säga Halt! (stoppa matchen), låta den andra fäktaren kliva fram en meter, kommendera fäktarna i gard och sätta igång matchen igen. Det finns detaljerade regler för vad som gäller när man träffar eller blir träffad i samband med att en av fäktarna kliver utanför. Men förenklat kan man säga att man kan bli träffad även om man har klivit utanför men man kan i princip inte få poäng för en träff om man påbörjar den stöten före det att man kliver utanför.

 

Går man utanför den bakre linjen så är det poäng till motståndaren, men det kräver att man är helt ute med båda fötterna.

 

Stöten

Träffar man motståndaren på ett giltigt sätt så har man satt en stöt och motståndaren har tagit emot en stöt. En satt stöt ger en poäng. Det är viktigt att veta att domaren aldrig kan anse en stöt giltig om inte markeringsutrustningen (lamporna) har markerat en stöt. Det finns inget i fäktningen som heter att ”den skulle ju ha träffat om inte…”.

 

De enda sätt som man kan få poäng i en fäktmatch utan att lamporna markerar stöt är om motståndaren får ett rött kort, om han/hon går utanför den bakre begränsningslinjen eller om han/hon täcker giltig träffyta på ett icke reglementsenligt sätt så att en stöt som skulle markerats som giltig istället markeras som ogiltig.

 

En stöt kan dock bli annullerad (borttagen). Det sker exempelvis om den som sätter stöten i samband med denna begår något regelbrott (exempelvis fäktar okontrollerat) eller (under vissa förutsättningar!) motståndarens vapen visar sig ha gått sönder under matchen.

 

Matchen

Både före och efter varje match står fäktarna på gardlinjen och gör salut till motståndare, domare och publik. Efter matchen tackar fäktarna varandra genom att ta i hand med den hand som inte har handske.

 

En fäktmatch pågår till dess att en fäktare har satt ett bestämt antal stötar eller till dess att tiden gått ut. I så kallade poulematcher (grupper som fäktar alla mot alla) är det vanliga att man fäktar till 5 stötar men max 3 minuter. I direktutslagningsmatcher är det vanliga att man fäktar till 15 stötar i 3 perioder om 3 minuter. Går tiden ut vinner den som leder. Är en fäktmatch oavgjord när tiden gått ut så fäktar man en minut ”sudden death”. Men då har

domaren före denna lottat om vem som vinner om det inte blir någon godkänd stöt under extraminuten (detta för att tvinga fram aktiv fäktning).

 

 Domaren

Varje fäktmatch leds av en domare. Han eller hon har först uppgifterna att kalla fäktarna till pisten, kontrollera säkerhetsutrustningen (kläder, mask) samt kontrollera att vapnet fungerar så som reglerna föreskriver. Domaren leder fäktningen genom några enkla kommandon; ”En garde!” (Ställ er i gardställning!), ”Prêtes?” (Är ni färdiga?), ”Allez!” (Börja!) samt ”Halte!” (Avbryt fäktningen!).

 

Domaren är också den som hela tiden måste hålla koll på markeringsapparaten, säga Halt! och dela ut stöt och poäng när lamporna lyser. På florett och sabel är domarens roll extra viktig, eftersom han eller hon måste analysera fäktfrasen (dvs. se, förstå och tala om vad som har hänt) och baserat på detta döma ut poäng när mer än en lampa lyser. På värja är domarens uppgift lättare eftersom lamporna i sig själva talar om vem som satt en stöt, givet att inget regelbrotts begåtts i samband med denna.

 

Domaren leder matchen och meddelar sina domslut både med rösten och genom att göra tydliga tecken med händerna. Särskilt på florett och sabel är tecknen viktiga för att fäktare och publik ska kunna se hur domaren analyserat fäktfrasen.

 

Domaren ansvarar också för att hålla ordning runt pisten, att protokollet förs korrekt och har också ytterligare en viktig uppgift; att dela ut varningar och bestraffningar.

 

Fäktsportens organisation

I detta avsnitt presenteras översiktligt och kortfattat hur fäktsporten i Sverige och internationellt är organiserad. De många förkortningarna används ofta i olika sammanhang och kan vara bra att känna till.

 

Svenska Fäktförbundet (SvFF) är medlem i Internationella Fäktförbundet (FIE, Fédération Internationale d’Escrime). FIE har bara en medlem per land och detta nationella förbund (national federation, NF) får därmed monopol på att bedriva fäktsport. FIE har idag 143 nationella medlemsförbund.

 

FIE beslutar om fäktsportens regler och har ansvaret för världsmästerskapen samt världscupen och världsrankingen. Eftersom fäktning är en olympisk idrott ordnar FIE vart fjärde år också de olympiska fäkttävlingarna i samarbete med Internationella Olympiska Kommittén, IOK.

 

SvFF är dessutom medlem i Europeiska Fäktkonfederation (EFC, European Fencing Confederation) som ansvarar för arrangemangen av europeiska mästerskap (EM) samt i Nordiska Fäktunionen som ansvarar för arrangemang av nordiska mästerskap (NM).

 

I Sverige är SvFF medlem i Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) och i Sveriges Riksidrottsförbund (RF). SOK är medlem i IOK och organiserar den olympiska idrotten i Sverige med huvudfokus på framgångsrikt OS-deltagande. Som nationell representant för en olympisk idrott blir SvFF för SOK ett olympiskt specialidrottsförbund, OSF.

 

RF är en paraplyorganisation för svensk idrott och ansvarar för en del verksamhet som i andra länder sköts av statliga myndigheter eller ministerier. Statens stöd till idrotten fördelas genom RF. SvFF är ett specialidrottsförbund (SF) inom RF. Totalt är 70 specialidrotter anslutna till RF.

 

Svenska Fäktförbundets medlemmar är allmännyttiga, ideella föreningar som har bedrivandet av fäktning som syfte i stadgarna. I dagsläget finns det ett 50-tal fäktföreningar i landet. Dessa föreningar har sammanlagt ungefär 4 500 medlemmar.

 

Föreningarna är organiserade i distrikt. I dagsläget finns det tre distriktsförbund där föreningar samarbetar; Stockholms, Västsvenska och Sydsvenska. För de föreningar som inte är organiserade i distrikt finns systemet ”Ombud Fäktning” där en person (normalt per län) sköter distriktsförbundets uppgift.

 

På SvFF:s årsmöte (förbundsmötet) har distrikten och föreningarna rösträtt, de senare i förhållande till sitt medlemsantal. Förbundsmötet väljer styrelse och fastställer stadgar som styr arbetet i förbundet, distrikten och föreningarna.

 

Eftersom RF också har en regional organisation med distriktsförbund (DF) är SvFF distriktsförbund medlemmar i både i SvFF och i sina respektive distriktsförbund. I RF:s terminologi kallas därför specialidrotternas distriktsförbund för SDF (”specialidrottsdistriktsförbund)”.

 

Ett viktigt styrmedel för att behålla kontrollen över den nationella idrotten och definiera ansvarsgränser är RF:s normalstadgar för idrottsföreningar som alla föreningar som vill bli medlemmar i SvFF måste följa till sina huvuddelar.




 

 

 


Inga nyheter är skapade

Filtrera nyheter

Postadress:
IF Aktiv Ungdom Lidingö - Judo
Stockholmsv 111
18143 Lidingö

Kontakt:
Tel: 087674411
E-post: This is a mailto link

Se all info